Naturspår i februarisol
Februarisolen gör skidåkande till en fröjd. Man insåg på söndagmorgon den 7 februari att solen förmodligen skulle få snön att falla från trädens grenar, och att man måste ut innan detta sker. För naturupplevelser väljer man Hahlins 5-km spår utgående från Becken Skidstadion. På detta spår göra sig ej skotrar besvär, och detta inses redan vid spårets inledning som tar sig genom trånga snår (bild 1).
Bild 1. Spåret startar vid anslagstavlan, i mjölkbryggekorsningen, även om själv bryggan är riven. Därifrån löper det bakom Gottlov Bergströms hus, som dock brann ned 1971. Här ses det första skoterhindret. Spåret är markerat rött i bilden.
Det är avkopplande att färdas utmed detta spår, i synnerhet då man måste stanna med 100 m i taget för att fotografera. Bild 2 återger ett sådant fotostopp.
Bild 2. Solens strålar letar sig ned i snön och ger fina skuggor.
Älgarna har en populär restaurang uppe på Granberget, över vilket spåret leder. På baksidan av berget träffade man på tre älgar när man kom ljudlöst nedför backen. Älgarna delade inte skribentens uppskattning av denna kollision. De stegade iväg innan man hann få upp kameran.
Bild 3. Skidspår över Hamptjärnen.
Vid några foto-stopp senare, på Hamptjärnens is (Hamptjenna), ser man någon skugga långt bort i skogsbrynet, där spåret löper ned på tjärnens vidder. Måhända är det älgarna som följer efter. Älgarna är särdeles glada åt skidspår, om än utan skidor på klövarna. Istället dyker vildmarksspåraren Ulf Hahlin upp, och därefter fru Gerd.
Bild 4. Ulf Hahlin och fru Gerd Ceder poserar vid stora stenen.
”Stora stenen” är intressant. Som ung var stenens topp ett roligt tillhåll, berättar Ulf. Han har även försökt utforska stenens kanter med hopp om att finna avtryck från historien. I gamla tider, då Bottenviken nådde fram till området torde stenen ha varit ett landmärke. Stenen ligger på 25 meters höjd över havet (läs om på annan sida), och lite grovt kan man översätta detta till 2500 år av landhöjning. Detta gör att stenen förmodligen spelade en viss roll under tiden då alla Becken-skogens bronsåldersrösen formades (läs om på annan sida ). Det närmast kända röset är det på Granbergstoppen. Det finns en angränsande bergsplatå bredvid stenen, och denna ligger 30 meter över havet och då är vi framme vid bronsåldersbybornas eskapader för 3000 år sedan. På bild 5 ses Gerd Ceder skida upp för den sista branten till berget. Då hette nog inte platsen Becken, utan snarare Hamnen. Granberget formade en ö och bakom denna fanns en förträffligt skyddad vik, det som idag är Degermyren med Degermyrtjärnen. De läsare som känner till Ratans hamn, hade känt igen sig i Granbergshamnen för 3000 år sedan. Extra intressant blir det då man tänker på berättelsen om det båtvrak som hittades då myren dikades ut för några hundra år sedan. Dessa bronsåldersteorier avhandlades inte under skidturen utan snarare diskuterades djurens avtryck i snön och vackra träd. Men, av en händelse råkade Gerd ta upp båtvraksfrågan då skidsällskapet passerade över tjärnen, erinrar sig skribenten i skrivandets stund.
Bild 5. Gerd Ceder skidar upp för slalombacken i utkanten av Granbergsplatån. Någon lift behövs inte eftersom backen bara är några meter lång.
Bakom berget får man urskogskänsla. Skogen är tät och hög. I sluttningen ned mot urskogen brukar man stöta upp tjäder och orre. Fåglarna uppskattar nog den tjocka skogen att söka skydd i. Däremot får man intryck att de bygger sina snögrottor i ganska öppen terräng, på det närbelägna berget. Helt plötsligt flaxar de upp, översnöade som de är. I flygstarten vill de nog inte ha allt för mycket grenar i vägen, om än med närhet till skogskanten. Ulf berättade att en skoter, på annat håll i Beckenskogen, nyss kört över en tjäder i snön, återigen ett argument till skidans fördel.
Bild 6. Skidspåret genom urskogen. På bilden ses Ulf Hahlin och Gerd Ceder
Bild 7. Degermyrbäcken
Spåret led fram och går över Degermyrtjärnen. Dessvärre trycks det upp vatten ovan isen, förmodligen av den ökande snötyngden. Detta gör att skidorna blir blöta isklumpar (lite beroende på temperatur). Skidåkningen omvandlas fort till ett släpande med blyskor. Därför har ett stickspår lagts vid sidan av tjärnen och som leder över spångbron över Degermyrbäcken (bild 7).
Bild 8. Ulf Hahlin är framme vid Degermyran. Hahlins 5-km spår leder mot solen i söder (till vänster i bild), medan Engströms snårspår leder över myren åt väster (till höger i bild). Man ser antydan av det senare spåret. Skribenten väljer snårspåret medan Ulf och Gerd söker sig tillbaka mot byn via huvudleden åt söder.
På Degermyran har man ett vägval att göra, mot byn eller mot snårskogen. Engströms snårspår leder över Degermyran och ansluter till Lenas Granspår. På detta färdas man, efter diverse strapatser, utmed Stefan Backlunds väg och kommer fram på åsen mot Avdragsmyran och Välpestjärnen. Här kan den gamla fågelkojan studeras (bild 9).
Bild 9. Fågelkojan, med dörren står på glänt visar det sig. Kanske är fågeln hemma?
Gunnar Engström, 2010-02-07
Tipsa gärna redaktionen om andra skidspår i byns närhet!
Besökare